Tematrio: Deckare

På många bokhandlar såväl elektroniska som fysiska körs kampanj på påskdeckare. Det är även temat för den senaste tematriot hos Lyran som även berättar om att Norge haft denna tradition en lång tid tillbaka. De har även myntat ett begrepp för det – “påskekrim”.

Utmaningen går ut på att nämna tre favoritdeckare, antingen presentera en bok, författare eller romanfigur. Nu när jag funderar på vilka tre jag ska ta upptäcker jag att jag inte har läst ganska få deckare och att det väldigt länge sedan jag läste någon!

1. Tio små negerpojkar av Agatha Christie som är min favoritdeckare. Jag tackar min vän Miss M som rekommenderade boken för mig i mellanstadiet.
2. Agatha Christies romanfigur Hercule Poirot som är inte bara min favoritdektektiv utan även favorit när det gäller fiktiva karaktärer. Som verklig person skulle jag nog inte vara så förtjust i honom i och med han perfektionism, men som romanfigur finner jag honom helt underbar. Jag älskar att han är så självgod, pedantisk och fåfäng. För trots att han är så smart och snäll har han sina brister och kombinationen av hans för- och nackdelar blir en utmärk kombination. David Suchet som spelar Poirot i flertal Poirot-filmer är pricket på i:et till karaktärens visuella gestaltning, något som många filmatiseringar inte klarar av.
3. Avslutar med bokserien The no. 1 ladies’ detective agency av Alexander McCall Smith. Trots att jag kan tycka att serien tillhör mer genren roman än deckare så slinker den ner här eftersom den kategoriseras som deckare i bokhandlarna. Jag har bara läst två av böckerna i serien, och gillade både två. Det jag gillade med böckerna är helheten i berättelserna. Det är inte så att jag gillar huvudkaraktären väldigt mycket som jag gör med Agatha Christies Hercule Poirot, utan det är berättarstilen som jag finner ovanlig och tilltalande.