Marley och jag av John Grogan

Jag läser sällan biografier. Ett tag läste jag mycket samlingar av kåserier, men jag tvekar ofta innan jag låter en facklitteratur följa med mig hem för nöjes skull. Marley och jag intresserade dock mig ända sedan jag hörde talas om den för första gången. Och boken gjorde mig inte besviken. Skratt och tårar har avlöst varandra i takt med sidorna jag avverkat i boken och jag det sista bladet var utläst var jag ett nervvrak. I mer än tio minuter hade jag svårt att hålla mig från att stor gråta och när jag väl hade lugnat ner mig var mina ögon så svullna och röda att min mamma trodde att jag hade någon allergichock.

Vad är det för bok som berört mig så starkt? Marley och jag är Johan Grogans memoar av sitt liv med den älskvärda och neurotiska labrador retrievern Marley som han och hans fru skaffade när de var unga och nygifta. Som många andra par med barntankar bestämde John och hans fru för att skaffa en valp för att se om de kunde tänkas var mogna för att skaffa barn. Båda hade erfarenhet av hunder sedan barndomen, men ingen av dem hade tidigare haft en hund som Marley. Marley var ingen drömhund, men han var en ovärdelig gåva för familjen Grogan.

Jag skulle rekommendera boken för alla hundälskare. Boken har tydligen hyllats av både andra läsare och kritker, vilket jag mycket väl kan tänka mig. Mr H undrade om jag inte skulle sluta läsa boken när den fick mig att gråta floder, men det var helt otänkbart för mig. Jag älskar boken och älskar att den fick mig att bli ett känslomässigt nervvrak även om jag skäms för det.
Betyg:
Utläst: 2009-11-21

Snabbfakta

Orginaltitel: Marley & Me
Förlag: MånPocket
ISBN: 9172321261
Antal sidor: 320
Inkommen: 2009-07-29